Ju mer vi gör tillsammans

Som den gode(??!), gamle Nifty redan berättat så spelade vi online tillsammans igår när vi högg oss fram igenom Castle Crasher. Det var första gången på ett bra tag vi lirade online tillsammans, var väl i WoW förra året nån gång senast och första gången på Xbox LIVE sen vår smått legendariska session av Doom 3 på den gamla krysslådan.

För er som inte spelat Doom 3 så var det ett för sin tid väldigt snyggt spel. Sägs det. Det var inget jag och Nicke såg så mycket av för Doom 3 är även mörkt. Väldigt mörkt! Vissa partier såg man i princip inget alls förutom i den lilla ljusklick som visades av ficklampan man snällt nog fått med sig i sin kamp mot helvetets alla demoner. För att skoja till det än mer gick att skjuta och ha ficklampa samtidigt vilket gjorde eldstriderna än mer kaotiska än vad dom redan var pga det faktum att jag när vi började spela inte hade något headset så vi kunde inte kommunicera med varandra. I alla fall inte på ett smidigt sätt.

Nu är ju Nicke och jag ett par väldigt flexibla grabbar som kan det här med att kommunicera så vi löste i alla fall delar av kommunikationsproblemet genom att utveckla en form av primitiv kommunikation som innebar att vi drog ovanmända ficklampa i ryggen på varandra för att påkalla uppmärksamhet. Det är dock en väldigt begränsad form av kommunikation som jag inte rekommenderar i verkligheten då möjligheten att ta beslut, än mer snabba sådana, är väldigt begränsad! Resulterade mer än en gång i att vi båda hade en uppfattning om vart vi ville, slog den andra med lampan och sen drog åt varsitt håll. Proceduren upprepades sen tills nån (antagligen jag!) tröttnade och valde att följa efter den andre.

Vill minnas att vi även kompletterade ficklampebankandet med ett par mobilsamtal som ett komplement tills att jag skaffade ett headset vilket gjorde det hela lättare och vi kom igenom hela spelet och smiskade Belzebub eller nån form av demon tillbaka ner i underjorden.