Livet i en jättes mun

Börjar känna en viss sympati för dom där tandtrollen. Att sitta på kontoret ger en rätt bra bild om hur dom måste uppleva ett tandläkarbesök. Morgonen har inletts med en rejäl dos borrande och jag är tyvärr väldigt skeptiskt till att det kommer lugna ner sig. Men, för att på begäran, tillföra lite mer positivitet till bloggandet så kunde det ju varit värre och istället för borrljud så kunde det varit årets sorgliga bidrag till schlagerspektaklet som jag tvingades lyssna på samtidigt som jag intar min bedrövliga ursäkt till kaffe. Hade det varit schalager hade harakiri medelst rostig, slö brödkniv varit en behaglig väg ut ur lidandet.